Emmie

Jansson

Jag är din parasit

(Bild 1-6)
Det kröp larver i kökstaket en morgon. De är här för att snylta, leva på andra, de är ohyra.
De har vävt ett glittrande nät, en vacker charad för en inkräktande blodsugare.
De har tagit sig in i mitt hem in i husets hjärta för att livnära sig på mig.
Jag är rädd för att vara som dem

Parafras på låten “Parasit” av Spader Kung

Och ölen! Glöm för fan inte ölen!

(Bild 7-8)
Precis som ena fibern i tekniken ausbrenner som förkolnas, handlar texten om upplösning. Något som försvunnit och lämnat hål. Tyget är vitt och genomskinligt, upphängt på tunna trådar. Skört och sårbart. Pappa varför var ölen viktigare än mig?

LÅT MIG INTE VA ENSAM

(Bild 9-10)
Bland hennes champagneflaskor och ostronskal finns mina ölburkar och ciggfimpar, bland chokladfontän på en efterfest finns hembryggt vin i en park. Vi går på fest, försöker ragga, blir för fulla, somnar med kläderna på. Vi ser ut över Stockholm och Malmö halv fyra en fredagsmorgon i december och känner samma sak:
snälla låt mig inte va ensam.

Tolkning av Sara Danius text “Om kvällen i en sidenkatedral”.

Textil

Emmie Jansson är en självbiografisk konstnär som bär känslorna på utsidan som en punkigt patch-fylld jeansjacka. Hennes konst är en berättelse om en queer autistisk kvinna där varje verk representerar en personlig upplevelse eller känsla. Med sitt privatliv som politiskt maktmedel, sin autism med tillhörande överkänslighet som styrka, och keramik, teckning men framförallt textil – som motstånd.